Den analoga tystnaden…

Läser morgontidningen och ler över krönikan av Nils Öhman, redaktör för DN debatt. Han har, sedan nyår börjat med en ny vana där morgonpromenaden genom Stockholm görs utan lurar i öronen. Han tar en tillfällig digital detox där poddar och googlingar får vänta och tankarna får vandra fritt. Han skriver: ”Allt eftersom veckorna har gått har hjärnan återfått förmågan att fungera utan de digitala impulserna som dirigenter. Jag ser världen igen…”.

Att jag ler åt Nils beskrivning är för att jag känner igen hans upplevelse, både från mig själv och från de personer som jag har ”utsatt” för en digital detox. Den inledande frustrationen över att inte kunna göra det som vi är vana vid (som att snabbt googla fram något eller att kolla Facebookflödet) byts ganska snart ut mot en känsla av lugn och ro. Det är som att de tjattrande aporna i hjärnan får lite semester från alla digitala bollar som de jonglerar simultant. Det är som att världen runt omkring ändrar färg och att vi ser saker som vi inte minns att vi har saknat. Den analoga tystnaden är som en nyckel till den kreativa delen av vår hjärna och saker kan falla på plats på de mest oväntade sätt.

Jag tror inte att digitalt celibat är förenligt med ett modernt liv. Jag är däremot helt övertygad om att ett digitalt balanserat liv är en förutsättning för ett hållbart liv. Skillnaden mellan att dirigeras av de digitala impulserna eller att välja själv är stor när det kommer till hur vi mår.

Känns tanken på en digital detox underlig eller kanske stressande? Det är du inte ensam om! Men tänk om det är så att en stunds nedkoppling ger tid över för att göra mer av det som du själv väljer att göra. Och tänk om hjärnan blir lite lugnare och pulsen går ner. Kanske är det värt ett försök?!

Här kan du läsa mer om digital detox.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *