”Till sist insåg jag att jag hade ett beroende.”

”I stället för att titta på mina barns lek eller prata med vännerna som var på besök, sögs min blick allt oftare in i uppdateringar från gamla skolbekantas senaste semestrar.
Jag kunde redogöra för frukostmenyn på avlägsna kompisars favoritställe i Malmö – men såg inte varför min son hade så roligt att hans kluckande skratt hördes i hela lägenheten.” (Alexandra Urisman Otto, 2018-04-21)

Medveten närvaro i livet

Texten ovan är hämtad från en krönika i DN, där Urisman Otto beskriver hur suget efter mobilen var så starkt så att det närmast liknade ett beroende. Handen som automatiskt tog fram mobilen ur jackfickan och kliet i fingrarna som längtade efter att kolla av det sociala medieflödet. Hon insåg att det var dags att tillbringa mer tid i det som hon kallar det ”verkliga livet” och mindre tid online.

Alexandras krönika träffade mig rakt i hjärtat eftersom hon sätter fingret på något som är en stor utmaning för oss moderna människor. Det handlar om förmågan att vara i nuet och att njuta av det som händer rakt framför oss samtidigt som livet fortsätter i omvärlden… den omvärld som vi kan ta del av dygnet runt via mobilen.
FOMO (Fear Of Missing Out) i kombination med FOLO (Fear Of Living Offline) gör att vi, med lätthet kopplar upp oss online oftare än vad vi har tänkt och att tiden försvinner när vi, ännu en gång scrollar igenom flödet i jakt på uppdateringar.

Mamman som tog en 48-timmars digital detox upptäckte att hon tillbringade mer tid på Facebook än med sin son på helgen. Det var en ärlig insikt som berörde mig starkt och hon uppmärksammade något som många upplever men inte erkänner – kanske inte ens för sig själva. Tiden, som för oss moderna människor är en eftertraktad skatt tenderar att användas till att följa människor som vi inte har kontakt med IRL men där vi ändå känner till deras semestervanor, hur frukosten ser ut på helgen och vad deras barn gjorde på det senaste kalaset.

En digital paus brukar leda till en medvetenhet kring vad man egentligen gör med sin tid. Jag har hittills inte mött någon som känner att de tillbringar för lite tid online och insikten om att tiden försvinner på sådant som kanske inte är så meningsfullt brukar hanteras på två sätt. Den ena varianten är att trycka ner den jobbiga känslan, koppla upp sig och tänka på annat. Den andra varianten är att inse nuläget och att fundera på hur man vill ha det istället.
Bland de som väljer den senare metoden så får jag rysningar av välbehag över att höra hur familjesemestern blev den bästa på åratal eftersom man valde att ha två timmar nedkopplad tid varje dag. Jag blir glad i hjärtat när mannen beskriver hur han fick ett djupt och innerligt samtal med sin fru på lördagskvällen när ingen av dem var upptagen med mobilen. Jag känner lugnet när chefen beskriver att hon, framöver inte kommer att ta med sig medarbetarna in i sovrummet på kvällen och jag blir genuint lycklig när barnet, med tindrande ögon berättar att hela familjen hade picknick på vardagsrumsgolvet istället för att föräldrarna kollade jobbmailen när de kom hem.

Känner du en längtan efter mer tid? Finns det saker som du skulle vilja göra men som aldrig verkar hinnas med? Tänk om en justering av de digitala vanorna faktiskt kan ge plats för det som du verkligen vill? Kanske är det värt att testa?!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *