Jag scrollar genom flödet på Facebook och Insta och möts av mängder av vackra bilder på solbrända och glada vuxna, lyckliga barn med lagom stora skrubbsår på knäna och hundar som är sådär lagom busigt härliga. Vinglasen speglar sig i solnedgången och vattnet glittrar inbjudande.
Fortsätt läsa ”Fy f-n för alla som visar upp sin perfekta fasad i sociala medier!”
Den analoga tystnaden…
Läser morgontidningen och ler över krönikan av Nils Öhman, redaktör för DN debatt. Han har, sedan nyår börjat med en ny vana där morgonpromenaden genom Stockholm görs utan lurar i öronen. Han tar en tillfällig digital detox där poddar och googlingar får vänta och tankarna får vandra fritt. Han skriver: ”Allt eftersom veckorna har gått har hjärnan återfått förmågan att fungera utan de digitala impulserna som dirigenter. Jag ser världen igen…”.
Varför ska jag bry mig?!
När jag pratar med någon som känner till att jag lobbar för att ta en digital detox så märker jag hur engagerande ämnet skärmtid är idag. Ofta glider samtalet in på nutida fenomen som tonåringars bristande sociala kompetens (”de hänger bara över sina mobiler och pratar inte med varandra nuförtiden”), småbarnsföräldrars ointresse av sina barn (”de kramar mobilen mer än sin bebis”) och par som äter middag på restaurang och ”tittar mer på skärmen än på varandra”.
