”Inte trodde jag att du får hålla på med sånt där…

… du som tycker att alla ska vara nedkopplade!” Den bestämda och raljerande rösten får mig att titta upp över dataskärmens kant och möta ögonen på personen, vars röst antydde att det jag gjorde var nästintill oetiskt och som helt klart upplevde att jag var fångad med händerna i kakburken.Mitt ”brott” var att jag satt och skrev på min dator, på ett café. I tankarna kastas jag tillbaka till den period när jag jobbade på ett lokalt gym och varje gång jag mötte en medlem i mataffären (på min fritid) så gick dennes blick till min kundvagn… ibland med en kommentar kring innehållet i de fall som det fanns en godispåse eller kaka i sikte.

Häromveckan blev jag varm i hjärtat när en kund, som jag har jobbat med i flera år sade till mig att jag verkligen ”lever som jag lär”. Den kunden har jag även delat privata händelser med, så hon vet att mitt liv har varit allt annat än spikrakt de senaste åren. Det har varit en snitslad bana mellan anhörigas livshotande sjukdom, husproblem och separation från en 18 år lång relation. Så det som min kund menade var inte att jag levde ett perfekt liv med balans 100% av tiden… utan att mitt liv, precis som alla andras består av toppar och dalar… ibland djupa sådana… men att jag använder de verktyg som jag själv lär ut och att jag därför hittar sätt för att återhämta mig – även när livet svajar.
Den här kunden brukar säga att hon blir lugn bara vi träffas. Kanske beror det på att jag alltid, på väg till ett möte slår på min personliga favoritmusik i hörlurarna, släpper tankarna på allt annat än det som jag är på väg till och att jag sedan sätter mobilen på flygläge några minuter innan mötet ska börja så att jag inte ”riskerar” att splittra tankarna på ett mail eller sms som dyker upp. Det här är saker som bara tar några minuter av min tid men som gör att jag kan fokusera på det jag ska göra och vara både närvarande och lugn.

Så… lever jag som jag lär när det kommer till att vara uppkopplad och nedkopplad? Jodå – det gör jag oftast, eftersom jag inte förespråkar en digital celibat utan en balans mellan att använda mobiler och annan modern teknik men samtidigt må bra. Ibland får jag frågan om vad som är ”facit” för att hitta den balansen. Den kan såklart se helt olika ut! Den som lever ett liv utan så mycket sociala kontakter kan hitta en helt ny värld och tillhörighet online och den som försöker få ihop det berömda livspusslet kan hitta sin räddning i att koppla upp sig och jobba hemifrån ibland. Å andra sidan kan den som tillbringar dagarna med att vara uppkopplad må bra av att göra något helt annat på fritiden än att scrolla igenom Instaflödet ännu en gång…

Så… är det då ”godkänt” att sitta och jobba på ett café? Ja, i min digitala balans så är det en underbar komponent. På väg mellan två kundmöten kan jag koppla av, svara på mail och dessutom tjuvlyssna lite på omgivningen och kanske få några nya idéer till kommande föreläsningar eller bloggar. Och, som att idag… sitta på ett av mina favoritställen och blicka ut över naturen gör att tankarna flödar fritt och att jobbet går snabbt och lätt så att jag sedan kan koppla ner mig för en ledig och analog kväll… allt i enlighet med min egen digitala balans.

Vad behöver du mer eller mindre av för att skapa din egen, digitala balans?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *